Jag stressade och sprang runt och målade och städade och packade och sen tänkte jag: Nej. Never. Ever. Jag vill inte stressa. Jag tog ett djupt andetag. Vände på klacken och gick till hallen. Jag tog på mig min läckraste kappa, min snyggaste sjal och mina finaste pumps, satte mig i min urtjusiga (?) bil och åkte till Maxi och gick in på caféet. Jag gick fram till kassan och köpte den godaste Havslandgången dom hade. Satte mig tillrätta vid ett fönsterbord och bara njöt av mitt eget lugn när alla andra sprang runt omkring mig, så som folk bara kan springa på stormarknader. Jag hade ingen att prata med. För en gångs skull var det bara jag själv, med mig själv, helt själv.