Jag kan nog inte beskriva hur glad jag blev när jag plumsade ner till stallet i morse och såg att min lill kicka levde! Lite frusen, men det botade jag genom att krama henne. Blackie har tagit förnuft till fånga, eller är åtminstone bättre än igår och det ser ut som om det kommer att gå vägen. Det trodde nog ingen. Men få är ju lika tjuriga som jag och tack vare en massa hö, en handduk och papper så gjorde jag henne torr nog för att klara natten. Mamma, you should thank me!
     Hon är nu mitt mirakel lamm, jag har räddat lamm förr, men det är något alldeles extra med Kickan. Inte bara hennes personlighet utan också hennes gångstil. Hon går helt normalt med tre ben och kickar med det vänstra frambenet. Se upp för henne, så ni inte får er en smäll eller två ;D

Jag ska kila ner till henne en gång till nu och se till så att hon får sig en slurk mjölk till innan natten gör intrång.

Se vad vacker mitt mirakel är:



Hon är en fighter.