Inatt när jag körde hem från min allra käraste vän Evelyn så var det en fruktansvärd rådimma ute. Jag såg inte mer än två meter framför bilen. Helljus var bara att glömma. Jag fick krypköra i 40 km/h hela Timmervägen (normalt är det 90 km/h, minst, man kör). Det tog en halvtimme extra att ta sig hem. 
     Rådimman gjorde att jag denna morgon började fundera på om jag sovit med alla dörrar och fönster öppna. Det var kyligare än på länge inne. Snabbt som attans tog jag på mig en go klänning, strumpbyxor och stickade sockar. Hämtade den fint klyvna veden i mammas målade vedkorg och stoppade kaminen full. 

Lycka är ett par varma fötter en kall septembermorgon.