Ett sista farväl..

.. till Walle, min "nästan" morfar. Nu är begravningen över. Tårarna har ännu en gång runnit längs mina kinder. Jag kan faktiskt inte minnas sist jag grät så mycket.
När prästen började prata om minnen, att han brukade bo hos oss på Alnö, blev jag helt tom. Det var som om det gick upp för mig då. Precis då, att han aldrig mer kommer tillbaka. Fy fan.

Jag vill inte lägga upp bilder från begravningen, även om det var bland det finaste jag sett. 
Men när jag kom hem tände jag några ljus i mörkret. Tack.

De e då inte lätt för dig nu gumman tycker så synd om dig

(vet inte om allt kom med)
Vill att min pie ska vara sitt vanliga glada positiva jag(K) men vi har ju lärt oss att efter regn ditt fall tsunamistorm:S kommer solsken. Kämpa på! och kom ihåg att jag älskar dig^^

Tack pien! Du är underbar! Vad skulle jag göra utan dig, va? Det ska bli kul att de bio imorgon i allfall. Göra något roligt för omväxlings skull!

Ja de ska bli riktigt skoj:) sen tycker jag att du å jag tar å gör krogen nästa helg börjar bli sugen på å festa loss lite:D De enda rätta sup bort bekymmrena;Phahah jag lovar att de inte blir fler dagen efter(A)a bossi bossi bobob

Hahahha ja du är ju rolig du amanda, mihihih! Men det skulle vara kul!