Usch.. Nu när jag flyttat ut ur huset så har jag fått gå igenom en hel massa saker man helst vill glömma hårt. Minnen från en tid för nått år sedan, som var något utöver det vanliga. Jag tänkte inte på att jag hade dessa saker kvar innan jag såg dem uppe på garderoben. Bilder, med breda leenden, lyckliga stunder, inga problem i världen, ja fan vad jag var glad då. Det är nu, så långt senare, över ett år, jag kan inse att det var bra det som hände. Men det handlade ändå om min första kärlek, riktigt rörande. Det är lustigt, varje bild har sitt eget minne, sin egna stund och plats. Jag minns varje detalj, varje ord. Och det kommer jag alltid göra. Ja shit vad jag kan sakna dig ibland, men fan vad du gjorde mig stark. Ingen kommer få sänka mig så igen, 
någonsin, aldrig mer tänker jag nå botten och gräva mig nedåt. Aldrig. Så den läxan är jag evigt 
tacksam för!

Nejfan välja med omsorg, det är vad man borde göra, men tyvärr alltför sällan gör.