Ja, faktiskt så är min bror inte så dum.. Igår tänkte jag såhär: Nej nu fan jag ska åka och hälsa på min bror imorgon! Det var så länge sedan jag var där. Sedan gick jag och la mig, och tro på fan så ringer han kl 02.02 på natten.

Nicklas:
- Hörru, nu vill jag hem!

Sandra (jävligt trött och satan så nyvaken):
- Och vart är du då?

Nicklas:
- På norrmalm, snälla kan du inte skjutsa hem mig?

Sandra (snäll som man är):
- Hrmm.. Okej!

Nicklas:
- Okej, jag står och väntar på dig nu!

På med kläder, jacka, slänga ihop håret, plumsa ut i snön, 
försöker att inte göra en till vurpa, hämtar nycklarna till Pickupen.. 
Sätter mig i bilen kör iväg. Muttrar lite över hur långt det är från Alnö in till stan och sedan hem till 
bror i Bergsåker. 
Hinner inte köra långt innan mobilen ringer:

Nicklas:
- Vart är du?

Sandra:
- Typ, Alnöbron?

Nicklas:
- Suck! Skynda på! 

Han har verkligen ingen ro i kroppen heller, haha!
Men jag tycker om honom ändå. Nästa helg får han hämta mig. Haha. 
Men han var så söt och ringde och tackade för skjutsen imorse, sedan åkte jag och lillasysteryster till honom och blev bjudna på parisare, kaffe och en massa skön musik! Vad skulle man ta sig till utan en underbar bror som min? Det vettefan.