Igår tänkte jag som vanligt på gammelmormor Eva och på Walle (inte min riktiga morfar, men det var mormors man). Två personer som jag saknar dag och natt, hela tiden och lite till. Även om gammelmormor gick bort -97 så har hon gjort större intryck än hon någonsin kan tänka sig, lika så med Walle, som vandrade vidare -07. 
     Jag besökte deras gravar igår kväll. Lite ledsen över alla löv som täckte dem, men lite blommor senare så såg det bättre ut. På återseende. Och nästa gång ska jag ta med en kratta. 

/Sandra