Jodu, detta inlägg är till min far. (För första gången någonsin!) Tre kvällar i rad har han nu försökt tagit sig ut för att köra några vänder med traktorn på åkrarna, men varje gång han kliver utanför dörren så öppnar sig himmelen och ett nytt ösregn faller ned. Då kan han inte annat än sucka och gå in igen. Stackaren. Det är inte lätt när vädergudarna inte är på ens sida.
     Han är himla duktig, min far. Han förtjänar bättre väder än så här. Så nu håller vi tummarna för att det ska sluta regna så att gräset slutar växa och så insjöarna på åkrarna kan tyna bort.

Det enda som är lite sorgligt är att min pappsi inte kommer att se detta inlägg för han är totlat helt ointresserad av bloggar, men kanske om jag tvingar honom, fast då är det ju inte lika kul. Jag får klura på det.