Och Sandra var inte vaken. Nej, för i natt så sov jag ungefär 11 timmar i sträck. Jag hade feber, ont i huvudet, frossa, mådde illa och ont i min satans vänsterarm! Folk som känner mig vet att jag sällan har ont och jag brukar inte klaga speciellt ofta om jag skulle ha ont och jag är sällan sjuk heller fär den delen (sist jag var till vårdcentralen var för tre år sedan och innan det så var det sju år sedan, hmm, en gång på tio år). Men denna vaccinspruta tärde på mig en stund. Men igår kväll så sa jag till mina bekymmer: Imorgon är ni borta! Förstått?


Det var bara värken i armen som inte lyssnade.